Börjar tvivla på bloggens namn

....ingenting är omöjligt?

Just nu känns jag och det finska språket iaf som en hopplös, och omöjlig kombination.
Jag fick underkänt i intervjun.... IGEN. Vilket betyder att jag måste ha det där värdelösa föredraget på onsdag. Hur ska det gå till? Bara att tänka på det framkallar ångest.

Nu är jag hemma och vill njuta av tiden här, för jag har verkligen massa kul på gång som jag vill orka med. Dessutom jobbar jag både ikv och imorgon, på morgonen. Tanken på det där föredraget tar så mkt onödig energi. Får bara lust att strunta i allt... men finns det möjligen en mellanväg, t.ex. att jag råkar bli sjuk på onsdag och får ta det veckan efter ist?

De här funderingarna får mig att funderar ännu längre... kommer jag att kunna jobba på finska, här i Finland, eller borde jag förbereda mig på att flytta till Åland eller Sverige? Jag bygger upp ett hat mot finskan. Språket har inte gjort mig något, men det har fått mig att känna mig misslyckad igen. Vilket jag sällan gör. Jag lyckas med det jag gör, iaf med allt, förutom när det gäller finskan.

Behöver råd om hur jag ska göra med föredraget.....
Det känns så hopplöst.