En ung kille har igen gott bort.... någon som jag kände ytligt, men som jag inte ens kan kalla mig bekant med. Ändå påverkar det alla (som kände honom), även sådana som jag, som egentligen inte har så mycket anledning att bli påverkad. Jag brukade se honom ibland, men det var nog många år sen sist vi pratade. Döden påverkar, så är det bara. Ibland är livet orättvist. Jag kan bara beklaga sorgen, som måste kännas ändlös för de som verkligen stod honom nära. Vila i frid Daniel. Jag tror du var en bra människa.
Såna här händelser får en att minnas hur fort en nära person kan ryckas bort från en, eller hur fort man själv kan ryckas bort. I vardagen tycker vi att alla nära och kära alltid är där, och det kommer de även att vara. Det är vad vi tar som en självklarhet. Men nu blir man igen påmind om att så är det inte. Vem som helst kan när som helst vara borta, och det kommer alltid som en chock.
Jag har inte varit så aktiv med mitt skrivande på sista tiden, och anledningen är väl att jag inte tycker jag haft något att skriva. Mitt liv har snurrat kring skolan, och jag har varit ganska nere de sista dagarna. Som jag skrivit förut: hösten är INTE min årstid, och absolut inte den senare delen av hösten, som vi nu är inne i.
Idag tog jag och skrev ihop en lista för att bli på bättre humör. Listan innehöll planer, saker jag har att se framemot. När jag läste genom listan förstod jag ganska fort att jag kommer att ha det mycket bra i framtiden, och inte bara i framtiden, den första kula grejen på listan är om 2 dagar, nämligen vår HalloVIN, ost-och-vinkväll :) :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar